Pushing 20.

Det är 19 grader ute enligt Google men jag tänker sitta inne ändå. Tough luck våren, men på onsdag ska jag få igen, genom det tydligen legendariska Valborgschfirandet i Uppsala. Som en dagfest på en hel stad och utomhus. Tur man har rutin.

Så blir det till att läsa nästa romanvända i franskan på tåget dit. Om jag tidigare klagat på att La vie devant soi var som Ett öga rött, men med franskt hittepå istället och såklart sjukt knepigt, var det kanske en dum idé att välja boken med massor av baklängesslang och shit, men man ska ju ta sånt som verkar intressant. Kiffe kiffe demain har i alla fall korta kapitel, det är alltid stort plus.

Men nu back to the remix baby, 80 70 sidor kvar att klottra.

Someone else got something.

Herreguuu! Det är en sensation, någon har skrivit något på allvar vettigt kring mordet på Engla. Naturligtvis är det Linna Johansson, och som extra bonus hjälper hon mig med en grej till remixen, tankar som jag nosat på men inte fått till.

Satanas ske pris.

I got nothing.

Allt jag tänker sparar jag till remixen. Men ikväll ska jag döda hjärnceller med Prosecco så det är bäst jag sätter igång med det tänkandet först. Eller vika tvätt. Eller jag måste handla mat också. Jävla lönehelg, det är ju bara köer hela dagen får man anta.

Jo, vi skulle fan ha en ombudsman.

Navid listade some stuff som folk irriterar sig på. Punkt nummer två innehöll något spännande att tala om. Vem bättre lämpad än jag (guldbokstäver)? Just det. Människor irriterar sig alltså på…

2. Att de inte ”får” plats och att andra människor ”tar” plats. Jag vet inte hur många kvinnliga vänner jag har fått förklara det för. Plats är inte en mänsklig rättighet, det finns inte en Utrymmesombudsman. Gör din plats, gör dig oumbärlig, scanna dina goda sidor och visa dem. Tryck upp ett visitkort med ditt namn i guldbokstäver.

Jag har erfarenhet från båda sidor. Min klassiska självbild har varit som mes, vilja vara säker innan jag talar (eller tro jag är säker), eftersom det har varit lång tids verklighet. Samtidigt som vänner och fiender idag stört sig på mig för en dryghet som bevisligen tittar fram ibland, eller för den delen trott jag ljugit när jag sagt jag är blyg, bara för att jag kan snacka satan om det krävs och jag är på humör. Nämnde jag gången då Link blev varnad för mig för att jag skulle vara en player? (Eller då Ljudtekniker-Anna gapflabbade åt detta faktum så hela vagnen tystnade.)

I vilket fall. Som jag varit inne på tidigare har jag en tes om driftigheten, och att till viss del kunna dela in folk i driftiga eller ej. Det är alltså inte så jävla lätt att hala fram det där visitkortet med guldtext för nån som inte redan är stark nog och/eller aldrig uppmuntrats till det, och det är aldrig nåt fel i sig att vara driftig men det är sjukt viktigt att vara medveten om att inte alla talar med samma självsäkerhet. Det har aldrig bara handlat om ett medvetet nedtryckande (det gäller för nedtryckta att fatta detta också), det handlar mer om att inse att man kan vara avskräckande både utan sin mening och med sjukt små medel.

Men så var medvetna. Det går att använda sin egen självsäkerhet för att hjälpa fram de utan. Navid, jag vet att du gör det, du är lite av mitt ideal på den fronten. Så var medveten.

Jävligt mycket space finns det.

Fan nu har jag ju nästan sabbat min BBW pt. II, den skulle ju handla om just detta. Eller så gör jag en mellandel om ett annat missförstånd (grupptryck) och återkommer med even more input i en trea.

Too much too fast.

Allt petitesser, men kom igen. Här ska skrivas vardag. You know you want it.

Vi kan börja med att Vårväderstorget gör skäl för namnet nu. Alltså jag är ju en sucker för att fota cherry-blossom pix på Järntorget, men ändå har jag inte ens upptäckt att stan är full av typen, även i mitt närområde. (Haha, närområde, det är ju sånt man säger i typ tidningen Vi i Biskopsgården och på SDN-möten.) I alla fall såg jag, och fotade, i söndags. Långpromenad i småbakfylla med Yoho, vi gick runt hela Eriksberg/Bräcke kändes det som. Jag är ganska obevandrad där.

Nu vet jag var pizzerian jag ringt till ett par tre gånger ligger. De tog faktiskt nåt slags rekord i inredning à la pizzeria, aldrig sett så mycket påtvingat clip art-tjafs på en meny, eller kanske jag har, men inte i blandning med havsmotivkonsten som tagen från min återkommande vårdjobbsavdelning (på vilken jag förhoppningsvis inte behöver jobba en dag i sommar för jag har sparat all karaokecash). Nu vet pizzerian vem som ständigt ringer och ber om något mindre ost. Alltså inte jag.

En märkligt post helg-anpassad schemaläggning gav möjlighet att tända av från uppesittande/härjande. Måndag: kl. 13-15, tisdag: lite tidigare, 11-15, imorgon: ännu lite tidigare, 10-12. Sen en till liknande dag och sen långhelg som vanligt. Smooth. Du skulle kalla mig lat om du inte strax får höra att jag faktiskt både fått tillbaka en nästan-VG-tenta (dråååpligt) och gjort en tenta idag: Jag har fått tillbaka en tenta med nästan VG. Jag har gjort en till tenta idag.

En till tenta innebär i detta fall visserligen en uttalstenta = nästan omöjlig att plugga till = jag är lat ändå, men då kanske jag kan scora lite tröstpoäng genom att avslöja ännu ett fall av principiell ilska som ändå inte yttrar sig nånstans.

Regler var sådana att samtliga elever skullo greppa sina headset och börja babbla texten på pappret då läraren körde bandet och sedan vänta kvar tills alla spelat in sin shit. Ingen fick lämna salen innan alla var klara. Men mitt band körde inte. Jag fick trixa en stund men inget hände. Bytte till båset bredvid. Samma där. Bytte en tredje gång, och då fungerade det. Men plötsligt satt alla tysta. Väntade vi på något? Nä, jag var bara sist och alla andra klara. Vilket innebar att varenda jävel satt kvar i tentatystnad och hörde varenda ord jag spelade in på det förannade bandet. WTF!?

Det krävs inte mer än ett kålrotshuvud att förstå att en sån sak definitivt skapar extra nervositet och påverkar lätt resultatet i en uppläsning av en text med hundra rytm- och bindningsregler, och hade det varit för ett år sen eller så skulle jag antagligen ha chokat, skrikit högt och flytt fältet alternativt utvecklat plötslig stamning. Numera är jag som tur är lite små-cocky med att uttal är min starka sida i jämförelse, p.g.a. musiköratklyschan etc., så jag fick ingen choke, och även om jag tror det gjorde min läsning sämre är jag rätt säker på godkänt resultat (de sa åhörarna också…). Men principiellt är det fan helt oacceptabelt att utsättas för en examination comme ça. Fuck you med att hålla på och leva på familjär stämning på språkkurserna.

- – -

Ändå är det fina dagen idag (kväll nu men skit i det). Det var redan upplagt för det, genom att karaokekvällen igår var slö som fan, men att jag lagade (for life?) det där jävla krånglet med freeze-ups mitt i låtarna genom att helt sonika flytta av mixerbordet från dess tidigare plats ovanpå karaokemaskinen. Både späker mig själv för missen att inte ens reflektera över det förr, och gratulerar mig för äntligen fixat shit. Och när dagen var solig igen och jag dessutom utomhusinvigde mina sjukt fly guldskor och fick tentabesked och läste roman snabbare än ever och bara gled en sväng med vind i seglen. Ja vafan.

Jag ska frossa i allt sånt här så länge det varar. Det måste man.

Kung det.

Någon med rejäla skillz borde göra en dans-rmx på Satyricons K.I.N.G., för jag lär inte få till det bra nog och den är så jävla fet att den förtjänar nåt lika fett rmx-jobb. Man kanske borde teama upp med nån som kan förverkliga ens idéer.

Google me to Eternity.

Ja. Det är dags för sökordsredovisning igen. Jag är inte den som hemlighåller, här kör vi med öppna kort, men eftersom WordPress uppvisat ännu en kukig nackdel kan jag inte visa fullständig redovisning. Det går nämligen inte att se fler än 50 populäraste oavsett hur långt tbx man vill se, och det är ju ganska obvious att de stördaste kommer ensamma, så de förloras ibland. Man får liksom hoppa runt bland olika mätningar för att se allt. Så jag har fipplat med listan och lagt in de sista fyra själv från senaste 7 dagar, just so you know.

Here we go, 30 dagars söktopp:

runk	15
joel alme	6
runkbilder	6
”joel alme”	5
kuken	5
röd stjärna	4
amy diamond och hennes kille	4
hiphop don’t stop	4
amy diamond pojkvän	3
pangeans lost hip hop	3
gratängmix	2
”kalle malmstedt”	2
hiphop	2
chatta med amy diamond	2
fabless	2
anlita en fena	2
amy diamonds msn	2
istället för abrakadabra	2
jag vill ha amy diamond msn	2
paparkaka	2
lida recension	2
one minute man	2
hip hop	2
fitta	2
äkta sexscener	1
hip hop don’t stop göteborg	1
musikteori, klassiskt, blogg	1
hip hop don´t stop	1
”pangeans lost”	1
middlesex hiphop	1
gammal kvinna som runkar	1
pappa jag vill ha en synt	1
hip hop don’t stop världskultur	1
runka till charlotte perrelli	1
heta män runkar	1
”tre solar”	1
hur runkar man av en films	1
kolonism	1
”charlotte perelli” hero midi	1
bästa runk sättet	1
en i fittan och en i munnen	1
kvinnor runkar	1
hur hittar man rätt i fittan med kuken	1
låt den rätte komma in låtlista	1
hur gör man när man runkar	1
almedal från och med nu recension blogg	1
det börjar regna	1
hur runkar tjejer	1
bästa runken	1
människan är hatande	1
jag står här och runkar	1
ska vi runka kompisar	1
kuken i munnen	1
bilder på en kåt charlotte perelli	1

Som synes är jag fortfarande förföljd av runkrubriken. Även Kuken ligger bra i munnen har haft effekt (fatta hur nöjd jag är med den ordvitsen!). Men det visste jag ju när jag skrev – ska man få nytt folk att hitta nåt i the long tail är det bara spekulativa grejer som gäller. Intresserade hittar ändå. Mina favoriter här är i alla fall i tjockstil. Naturligtvis går mina sympatier ut till han som har svårt att hitta rätt, och jag bockar för upplysningen i det sist markerade kalla konstaterandet.

En busschaufför, en busschaufför.

Jag hade en grej på gång om ytlighet som dök upp i huvudet efter ett samtal med J-O-V, men jag lyckas inte få in finjusteringen i minnet vad min tighta teori var. Nu är jag ändå bakfull så det kan vi glömma en stund till. Senare.

Vi har haft det så bra så. J-O-V fick fotogig på Busdriver så mitt dilemma löstes och vi gick dit, jag delade min gästplats med Link också. Egentligen måste jag låta J-O-V själv få berätta om the freaky friday (vafan hörru skriv om det nån gång!), men jag kan glatt konstatera att en viss busschaufför fick styra lite i alla fall. J-O-V är bäst på stället så det är väl klart han fastnar för that shit, S.L.A.M.P. clique represent etc.

Det var fan helt sjukt hur bra Busdriver var på scen, från att se honom smyga omkring lite på stället med en asstor väska till att plötsligt se honom stå på scen som en helt annan person som bara äger världen. Det var rätt coolt. Och ändå också se det skina igenom en rejäl trevlighet, till och med den fulla jobbiga killen fick hela tiden lugna schyssta svar. Det är fan skandal att inte fler var där och såg, och dessutom lite miniskandal att inte fler stannade för Afasi & Filthys snabba efterset för de var fan också tighta. Synd bara att det såklart var upplagt för bara nya singlarna och inget Hotel Stress-material med den korta tiden.

Äh. Vi tog i ganska bra med det lilla, publiken från i fredags, men hiphopen i Göteborg tar överlag mycket stryk av kass publik. Det är fan a great shame. Man är nervös inför varenda sak man vill se, kommer det bli dött eller? då vill inte jag vara där och dela skammen. Fan om det bli glest på Jazzy Jeff & Mad Skillz på fredag, då måste man ju fan skicka offentlig ursäkt.

UPDATE 080426: kolla här också:

Busdriver – Casting Agents And Cowgirls

Mediakåtast i landet.

Gissa om Leif Silbersky återigen kallats in för hetast möjliga kvällspressgamarfall i rätten.

Bara 120 sidor kvar.

Jag borde ställa upp nån slags löfte om minsta antal sidor om dagen (brukar bli 5-10 när jag väl jobbar), för det är närmast poänglöst att remixa 200 text som redan är gamla när remixen kommer ut. Oavsett tidlöshet i dumheterna jag sågar. Så fungerar världen, för det mesta. Jag kanske kan hoppas på en fet upphovsrättslig skandal som skjuts dock. (Anmäl mig!)

Det är alltså the Grovt Initiativ RMX på farbror Ströms alldeles för uppmärksammade skitbok jag talar om, jag har bara orkat med att klottra ner 5 kapitel .pdf à 70 sidor än så länge, och fan vad man får upprepa sig. Men skiten ska ut. Måste.

Frivilliga bollplank anmäler sig med fördel per mail eller msn (samma mail såklaaart), det finns alltid shit man kan ha missat.

Blogosphere. (I don’t speak balloon.)

Det skulle från början handla om sätt att notera förändring i inställning, person, såna grejer. Aktuellt tecken: vilka bloggar som hamnar på högre prioritet i läsordning etc. Jag gjorde till och med ett litet diagram eller inne/utelista eller vad man ska kalla det. Men det får du inte se för jag kunde inte ladda upp det och sen var jag inte helt nöjd heller. I alla fall.

Det är bara att ge upp och erkänna blogg som fullständigt relevant medium. Alltså, det har jag ju personligen gjort för länge sen, så även de flesta bekanta, men det är ju inte bara modebloggars existens som gjort att bloggen i ett större perspektiv har nån slags motsvarande position som den tecknade serier har i litteratursfären. Herreguuud hur ofta ska man behöva förklara för människor att ditten eller datten är ett format och inte ett innehåll? För jag är ju fortfarande så skadad att jag har problem med att bara säga ordet blogg högt, än värre bloggare. Eller nej! Bloggosfären. (Vad jag kan med att säga eller inte är en god barometer på klimatet, så är det bara.)

Mixtape-fresh informellt språk ger mig oceaner mer av skarphet än gamla tunga omskrivningar och jag vet mycket väl att det ibland är nödvändigt att dra till med storspråket och jag vet precis varför vissa fastnar i det, kulturjournalistik har sin tryckta sociolekt som precis alla andra, men det går att fly och det är inte att dumma ner (anglicism in your jävla face). Och do remember att informellt språk inte är detsamma som lätt eller simpelt språk heller.

Du, jag vet inte vart jag skulle komma. Jag vet bara att jag var tvungen att skriva nånting om saker jag läser när jag upptäckte att jag än en gång satt mig för att gå igenom en nyupptäckt från arkivets första dag (Love Sex Money, här och här är inläggen som väckte begäret och här inlägget som fick mig att ta tag i det). Eller för den delen när jag lät mig påverkas av NRFNs (auf Annika Flynner) nya digfi-text om musikjournalistik till att igår söka Musikvetenskap som min sista studiemedels-termin, visserligen något jag borde, och slår mig själv i huvudet för att inte, ha kommit på själv, men ändå.

Det är texterna som behandlar det till synes triviala jävligt seriöst. Det privata som allmänt (och politiskt, duh). Eller texter som överhuvudtaget ser alla dessa privata trivialiteter som faktiska jävla tendenser på var vi är och var vi ska. Det är de.

- – -

Bonus. Inne/utelista light. En skärmdump på min Läsa-mapp bland Firefox bokmärken.

Jag tänker förresten inte negga. Jag slutar inte gilla eller läsa nåt egentligen, bara kollar mer sällan. Så. Uppåt: LSM, Kinky Afro, Bundo of Joy (som jag alltid går till genom länken på Zebras). Standing tall: Flynner, Wifebeater Love, Bloggfrossa.

Sämst i världen.

Gissa om jag till råga på allt (se nedan) glömde ta med mig matlådejäveln till skolan, trots att jag faktiskt vänt tillbaka på väg till vagnen för att hämta övriga glömda saker. Jag måste sluta ha för mycket tid på morgonen, jag fastnar i distraktion. Upp -> duscha -> iväg. C’est tout.

Tisdagsfars.

Jag ska inte hålla på med mat om jag inte stannar i köket hela tiden. Jag har precis bränt mat nr två som var tänkt att ersätta mat nr ett, vilken också brändes. Jag är bra på mat egentligen, jag lovar, grytan/röran blev jävligt god. Men riset brändes samt blev överkokt och vattnigt, men jag åt det till första portionen ändå, och sen slängde jag resten och drog till med bulgur som ersättning till matlådornas andel. Sen satte jag mig framför Despan och sen satt jag kvar.

När man redan bränt en vända mat tänker man inte på att en lukt av bränt uppkommer en stund senare. Så jag tänkte inte på vad som utökat lukten. Satt kvar i soffan. Och nu ligger där två kastruller med bränt i botten i diskhon. Jag tror jag fick ok bulgur nog för två lådor, men vafan, det luktar helvete och skam, och nu ska jag få diska som fan.

Jag är bra på mat egentligen. Jag lovar.

Gotta love.

Jag älskar banal vårglädje. Frossar. En mänsklig töntig rättighet.

Samma tid fast förra året.

Dö fredag, dö.

Jag har fått Fläcken med posten, av Afasi & Filthy naturligtvis. Den är precis så bra som man kunde hoppas även om jag undrar lite vad som vill sägas med Natten till idag för den luktar lite eventuell unkenhet och motsatsen till vårt S.L.A.M.P-budskap. Men det där är inte så lätt, alla gör vi/har vi gjort samma fel ibland.

Med en sån tokfet skiva som utgångsläge, i alla fall, blir det ju högst förjävligt när de kommer till stan och spelar just denna kukfredag. Redan för länge länge sen hade de lovat Link att komma på gig i stan och Link lovat tillbaka att gå och ta med sig alla friends & foes som ville gå. Men så blir det såklart ingen straight up releasefest utan ett alla åldrars Fängelset-gig och detta på en dag då Link inte kan och jag i så fall får gå själv. Det må va hänt att hon missar’t, har de snackat om fest är inte Fängelset löfte nog heller. Men jag, gå själv, med lokalen full av sextonåringar?

Störande nog där, men jag har inte bestämt mig. Så ser jag på väg till KTB för en pluggstund att fucking jävla Busdriver spelar samma kväll på Pustervik, och det kunde ju vara en käck sak att ta efteråt, men istället är det en så kallad tidig spelning eftersom nån annan fucking klubb ska ta över huset efteråt. Det må passa en tekniker och ett lyricistmonster som Busdriver men det gör ju att de två sakerna jag vill se absolut inte går att kombinera.

Och väl hemma, jag kollar när den där inflyttfesten hos K-Tron och Frida är, och naturligtvis är det fredag.

Visst. Gå på tidig spelning och sen fest. Det funkar. Men idag! Mail från Scratch: Busdriver förstärks av… Afasi & filthy. Efterfest på nedervåningen. Verkar fett som fan och det blir inte mer än en vanlig simpel krock med festen, men det är ju ännu mer irriterande. För nu liknade det den roligare versionen av A & F live men jag tänker ju icke missa fest hos K-Tron.

Jag hoppas verkligen mina pengar kvar på banken är för få för att behöva ta beslutet på annat sätt än plånbok. Eller att jag går och är hård nog att inte va en sån där som bangar en fest för att jag fastnade nånstans innan. Fan jag måste ju fortfarande gå själv misstänker jag. Argh.