Klubbland mot Kräftaskiva.

Jag ska ut i skogen och leva utan nät i en hel vecka. Längsta bortavaron på ett rätt långt tag. Jag har tänkt skriva det sista på the remix och ha det klart för korr och sista kommentarer när jag kommer hem på onsdag. Det är inte ett löfte.

Links familj har ett lantställe, det ska vara kräftskiva. Jag har nog aldrig varit på en seriös sån när jag tänker efter. Jag är ganska kass på kräftor. Få ut allt ätbart, du skojar. Jag sticker mig på vassa grejer och får salt-, sår- och-spadfingrar. Jag ger mig icke på klon. Förlitar mig på samlare, det brukar finnas nån på varje fest. Jag suger ej ut nån saft. Där brukar man slippa i vilket fall.

Jag är dålig på snaps. Jag vet for a fact att det finns hetsare i sällskapet. Men jag är en bra naysayer.

- – -

Kan tillägga lite kort att Way Out West numera i min bok är officiellt värt det. Kelis och Lil Kim, ja, då är dealen done. Så nu blir det fjolårsilska tillbaka att jag ändå inte har råd. Men ut i skogen och sno gömd sprit, det går an det med.

Veckans miljösamvete.

Hej och välkomna till nyhetsvridningsskolan! Idag ska vi lära oss att plocka bort det viktigaste genom vilseledande rubriksättning och därigenom odla sköna halvsanningar och flytta fokus från sånt som verkligen spelar roll. Exempel 1A:

Eko-mat gör liten skillnad för klimatet (GP idag, förstasidan, del 2)

Puffen på del etts förstasida lyder Ekologiskt mat inte bättre för klimatet. Och så går läsaren vidare utan att kolla så noga, tänker att där fick miljömupparna, och när denne kommer till tvåan, ja där är ju sporten ändå i samma del. Blädder blädder. Alltså slipper man tydligt framföra det egentliga budskapet a) att ekologisk mat har som effekt, och fucking syfte, att minska gifter i och slitage på naturen, och b) ekologiskt odlat gör liten skillnad för klimatförändringar, men köttätande är en sjuhelvetes bov.

Ren poesi, GP.

Fri television. I röven.

Det är faktiskt HELT SJUKT hur vi kan ha nåt som kallar sig public service men ändå är mer ryggradslöst än en jävla manet. Bara lyft den ur vattnet så faller den i två bitar. Och varken SR eller SVT kan man ändå kasta i fejan på nån som underhållning efteråt. Eller kan man? Ja det är väl det jag håller på med nu, antar jag.

Alla skriver om det, och jag är för helvete mustaschman, hur kan jag låta bli? Och det här är inte bara en lustighet, det här är ett symtom och ska behandlas därefter, precis som det att Filmkrönikan alltid fått svänga som en jävla pendel mellan kulturkofta och popplugg för att folk alltid klagar, eller som den helt vansinniga  P3 vs. Hultsfred-anekdoten Soraya berättade, som jag inte ens vågar återberätta.

Ankaret Palm på Rapport hade alltså en fresh mustasch i sändning. Orka betygsätta den, men den höll väl. Hans fru gillade den och det är ju aldrig mindre än nog. Så kommer några, eller många, puckon och klagar via alla möjliga kanaler till SVT. Och det må vara hänt, dumjävlar har vi gott om. Jag skiter faktiskt i att gnälla över deras gnäll för det är liksom inget spektakulärt. Det som är spektakulärt är att Palm visste mycket väl att det här skulle leda till tvång från ledningen att ta bort den om han inte gjort det själv först (och var det ens på eget bevåg? hur snabbt cheferna reagerar vet ingen).

Att SVT sitter på ett jävla oberoende och kan göra VAD I HELVETE DE VILL men inte utnyttjar det, nånsin! Knulla tittarsiffror, knulla folkstorm, knulla dumjävlar, fan, knulla smartskaft också – gör vad ni vill nån gång. Annars kan vi lika gärna lägga ner och skaffa reklam över hela skiten.

- – -

Och vi kan väl slänga in lite fun stuff också:

-> The quest for every beard type

Heaven can wait.

Som ett brev på posten två stycken närmast direkta referenser, från två håll, till en text publicerad på annan ort (S.L.A.M.P). Igår på teve Kingdom of Heaven, Ridley Scotts ganska misslyckade och alltför kluvna pseudostatement om Jerusalem. Jag hade inte sett den förr och faktiskt glömt att den hade ambitioner att vara seriös utöver spektakel och fältslag.

Så vi har en historia om korståg, religion och krigshetsare. Kluvenheten förstås i tvånget att peta in en massa action och blod, men framför allt i hur man plötsligt ska sitta och hålla med i Godfreys jävla idiotprinciper när det så uppenbart visat sig vara ett puckat drag. Att det är bäst i utgångsläget, a.k.a. redan försent, gör det inte rätt jämt. Här referensen, eller nåt att relatera. Principer, och varför man har dem. Speak the truth even if it leads to your death. VARFÖR I HELVETE DÅ?

Orlando ”Baron Balian” Bloom går omkring och ska vara rättrådiga killen, a perfect knight, och trots att man får ett otvetydigt visdomsord omkring perioden för hans, öhm ska vi säga uppvaknande, från snubben som var hans fars vän – handlingarna är det viktiga, skit i vad präster säger om Gud och synd, hjärtat, hjärnan, där har vi the shit – så går dumjäveln och tänker att en princip mot att gifta sig med hon bruden och bli kung (när de till och med älskar varandra!) är en bra idé. Så krigshetsarn får makten istället, precis som väntat, för att Balian ska kunna vara a perfect knight. Sen dör hundra tusen på varje sida, minst. Och sen halar han upp samma jävla ideal i peppandet av försvaret av Jerusalem och man ska förväntas rysa av välbehag, när det bara är dumt.

Fuck that. Jag säger alltså konsekvenser över abstrakta ideal. Allt annat är både dumt och i praktiken egoistiskt. Fråga mig varför jag har en princip och jag kan svara en konsekvens jag vill åt, och en jag vill ha bort.

Det var det första. Angriper från hållet principer i allmänhet. Det andra var ett tips i GP om en spännande bok vid namn Ethical Slut. Natruligtvis redan bokad på bibblan så jag drog till med en beställning. Den kanske vi skulle sätta upp på bokcirkellistan, LSM? Google it.

Fuck you RSS bitches.

Statistiken uppåt så fort jag skriver. Tack, men hallå sluta upp med att bara komma hit när jag uppdaterat!, man kan faktiskt komma och slöläsa kommentarer också. Och skriva dem!

Lite Jönssonligan till helgen.

Så man har sig ett utsocknes besök när Svante dräller in från LKPG. Uppstyrt gammgängshäng och allt är fint med det. Men så är det ju också helvetiskt varmt i kombo med kollektivtrafikmardröm, och man tycker att det är nog med att vagnen som blir till ersättningsbuss vid Wiesel innebär bytet med sämst timing in the world, men man tror fel, för vi har ju även bro to tha öppning att räkna med. Svettas all vätska ur kroppen på en stillastående buss på Göta Älvbron medan Svante får vänta snällt på Drottningtorget av ens försening.

Och sen med en Svante installerad i the room for guests (mitt rum, medan The JOV är borta på Norberg), när man ska dra till Philip för lite musikutbyte, råka ut för en öppning av bro till. Det händer vanligen en gång i månaden max och nu två gånger på en dag. Så jag håller upp humöret genom att skoja till det lite. Jag försäkrar Svante om att det här inte alls händer så ofta, det är väl nån jävla Jönssonligankupp, en liten eka med en flaggstång som ska se till att bron öppnas i precis rätt läge. Och sen åker bron ner igen och vi börjar rulla över den, och jag tittar till höger. Och så ÄR DET en jävla eka med flaggstång!

En liten jävla skitbåt med vansinnigt lång mast har pruttat förbi och stoppat trafiken och jag tycker fan i det läget att det är värt det. Philip är nöjd över att vi är lite sena, inte helt klar annars. Vill ni ha pizza? Ja tack, som fan. Och så dricker vi ett par öl och byter metal och skum hiphop, så behöver inte en torsdag vara så mycket mer avancerad.

En annan sorts trafikkaos när man väl kommit av en buss.

- – -

Gammgängshänget ifråga är bangolf. Svante, Jonas, jag, och Ecke har åkt upp från Halmstad (och så bonus utöver gammgäng såklart, Link, Malin, Sanna, Anna tha Bomb you name it). Värmen går inte att fly när man står där vid bangolfen och måste hålla sig vid sitt hål. Men det är bara att omfamna det och låta svetten komma. Hålla lugnet. Inte stressa på bollen. HAHAHA jag är SÄMST på bangolf, klart jag stressar. Maxantalet slag på kanske 5 hål. Ett enda hål var jag bäst på, av tur, annars sist med 44 över par. Men det är fan skitkul ändå, och lyxbanan i Slottskogen är möjligen lite dyr och för populär, men jävligt trevligt i jämförelse med hur skabbigt det var där förr.

Öl efteråt är svår att finna om man vill ha den kall. Det vill man. Så vi letar på tre ställen, har ni öl i kyl? Nej, nej, ja men dyr. Det får vara värt. Det ÄR värt, vi har det skittrevligt och jag är såklart vrålpepp på att gå ut också, men de andra fastnar i fyllematen på vägen och bara fyra återstår att gå ut. Jag är dåligt informerad och tänker att det ska vara Fandango, men båten bjuder baktakt. Och det är kul det med, men glest med folk så det får gå med lite porrdans i nån timme och sen drar vi hem med ersättningsbuss. Ecke tror vi är hos mig vid det korta stoppet hos Link, det är roligt. Lägenheternas likhet ger alltid komisk effekt.

Och sen är det ännu en svinvarm dag och paraden på bilden ovan sluter trafikkaoscirkeln när jag och Ecke ska möta upp de andra två. Sedan har vi druckit vår läsk och ätit vår glass och båda utsocknes besöken är över och jag åker hem för att förbereda en middag. Klickenbloggen får tala om nästa vända.

Självplock.

Jag har besök av Svante. Alltså har jag itne tid att blogga. Men samlade sökord finns! 3gobitar4u.com:

nånting att göra

”rätt i fittan”

”grov kuk” blogg

- – -

That’s it for me! Thank you, you’ve been great!

Förresten.

En liten fågel viskade i mitt öra att jag hamnat på listan bland hundra snabbast växande bloggar på WordPress. Hur fan hände det, och varför har ni i så fall slutat läsa? Gimme gimme more.

Den late säger hej.

Alltså det är egentligen inte att jag är lat. Jag ska jobba vårdish imorrn, och det är tidigt som fan och vagnjävlarna blir till ersättningsbuss för två ynka hållplatser innan bytet nästa buss, och min gå-upp-tid blir kanske kl. 5, men det är inte det, jag kan gå upp tidigt.

Men det där jobbet, det tar fram alla sidor av mig som jag hatar mest. Det har inget med de äckliga bitarna att göra (sånt säger bara de som inte varit där), men det är det första alla tror om jag säger nåt (mest de som inte varit där). Jag är så jävla glad att jag bara tagit mig an två dagar i sommar. Jag är så jävla glad att de inte ringer efter mer. Även om jag inga pengar har (som om de skulle hinna ramla in i tid ändå!). Och eftersom så få fattar problemet kan jag väl bara svara att den late säger hej.

MPD.

(Läs förra inlägget först om du vill fatta)

…och så visar de såklart supersympatiska How to look good naked alldeles efteråt! Vad fan håller ni på med Femman? Multiple Personality Disorder (ej schizo, says the besserwisser).

Blötdjuret tar igen sig. Polisen får spö.

Av ett vansinnigt skyfall tokblöta kläder hänger på stol och krok hemma. Det är en vända kalas  under tre dagar som fått markera återkomsten till Göteborg, det blev skyfall som final, spelning som Beat & JLA som peak. Fan vad kul det är att köra rap till untz. Och jag är så vansinnigt peppad på att göra klart de andra låtarna i min tänkta R&B-svit, det gick så jävla bra att köra Nere Lågt live. Det återstår väl fortfarande att se om det verkligen kommer låta så slickt som jag vill ha det, det hänger nog mest på sången. Ta lektioner kanske, bli en sån där skolad jävel. Varför inte.

Jag är dock tyvärr så vansinnigt opeppad på att skriva seriös blogg just nu, det är ju vilodagen efter tre dagars fest och klickenbloggen skriker på bilder och skrävel (komplett version av ovanstycket där), som jag egentligen är lika opepp på att lägga upp, och uppkopplingen from hell verkar inte låta mig ladda upp nåt i bildväg här alls.

Men naturligtvis rullar ändå alldeles intill mig, på teven JOV slökollar på, det vidrigaste programmet jag sett på mycket länge. Skriker om att kommenteras och sågas och fördömas. Stilpoliserna på Femman, infon om programmet säger såhär:

Brittisk realityserie från 2007. Avsnitt 7 av 8. En ovetande person med hopplös klädsmak överraskas med en fullständig renovering av sin klädgarderob. De skickliga och roliga stylisterna Lisa Butcher och Mica Paris förvandlar en person från ful ankunge till vacker svan. Det handlar inte om att klä den utvalde i det senaste modet utan att hitta folks personliga stil och göra det bästa av deras naturliga förutsättningar.

Personliga? I helvete heller. Idag handlar det om en kvinna på kanske 45 som enligt vad vi ska förväntas tycka klär sig som en strippa. De två kvinnorna som är Stilpoliserna har som metod att i provhytten skälla ut henne som vore de militärer som skäller ut nyrekryter. De säger åt henne på skarpen, tycker hon verkligen att den klänningen ser bra ut? Hon fattar väl att klädd sådär kommer alla män tänka att hon är ett enkelt ligg? Att ingen kan ta henne på allvar? De säger att hon måste hitta nånting sofistikerat.

Och jag säger att ni kan slå upp ordet, och efter det kan ni suga min jävla väggtidning. Hon blir säkert snyggare, men det är så jävla beside the point. I reklampausen utannonseras Femmans pridefestival-tema. Det är pridefestival på Femman. Kul för er! Men sluta då bryta ner andras. From the bottom of my heart: avskum.

Jag har suttit här hela dagen.

Alltså jag har inte suttit inne hela dagen. Men jag har slavat. Och det är ändå ett jävla helvete vad lat jag är som inte orkar lyfta finger och a) lära mig program ordentligt som jag måste använda live, b) skaffa some real equipment. Jag brottades med latency i Cubase som fan inatt, fick för lite sömn och idag när jag lånat Lauras Oxygen att klinka på funkade allt värdelöst, eller, jag fattade inte.  Så nu kommer det bli snabbinlärt Ableton imorgon (fan vilken skillnad i användarvänlighet, även om jag fortfarande är kass på att bemästra), då jag för andra gången kör live som Beat Hospitality och JLA på samma gång. Jag kommer köra Nere lågt, vilken version återstår att se men den riktiga är ju bättre även om jag får freestyla versmelodin.

Jag snackar bara skräp nu, du bryr dig förstås inte. Men det är smånödvändigt för mig att visa lite liv här. Statistiken ska upp. Jag fick höra att jag var med på most growing-listan @ WordP så jag gör mig en liten effort på semifyllan innan vi ska ut på Billigt på Rosenlund och fira klickens återförening. Kolla klickenbloggen imorrn för supaskryt. Tills dess kan du väl göra nåt mer vettigt?

The big sale is off!

Jag redan åkt tåget hemåt. Jag kom som förutsett mitt i hålet i tidtabellen för spårvagnarna och tänkte först vänta en och en halv timme. Men sen insåg jag ju att det var varmt ute (vilket det inte är idag, lucky me) och jag kunde ju gå hem istället. För jag är ju så hård. Att ena väskan kunnats rationaliseras bort i en ytterligare packmästaraktion på sista tågvändan hjälpte förstås. Så kom jag hem tio minuter innan vagnen skulle gå från stan, hemligbloggade och lade mig. Vaknade inte ens av det uppenbarligen pågående sexet i rummet på andra sidan badrumsdomänen. Till skillnad från JOV, men hon har ju öppen dörr för kattåtkomst så vad gör man.

- – -

Tre veckor Sundsvall kan gå så fort ibland, så segt ibland. Denna gång förstår jag inte hur tiden kunde rinna ifrån allt arbete jag tänkt göra så snabbt. Satan också. Men ändå, jag har lite fet skit startat, och på fredag när Klubb Indiejorden alias festen för Pontus och Nils går av stapeln har jag antagligen en ny sak i bagaget. Som senaste spelningen som både Beat H. & JLA blir det nånting nytt. The R&B shit. Eller åtminstone åt det hållet, jag ska fanimej köra Nere lågt trots generande drrty text. Och på tåget slet jag med min svenskremix av I’m a flirt, temat jag valt passar ju kvällen. Den är fan nästan klar, men vi får se, den är svår för rösten.

Nu: Sundsvall i bilder.

A quoi rêvent les jeunes couples?

Du får snart hemresefakta och Sundsvallsbilder galore. Men först ska vi ge oss på Marie Claire.

Jag hittar ett nummer av tidningen på toan hemma i Biskop, som Meph lagt dit, får man anta eftersom det är på franska. Skitbra träning kommer jag på, och läser. En artikel handlar om unga par på olika platser i världen, och deras drömmar. Det påstås att seule leur vision de l’amour et de la fidélité reste universelle. De ser på kärlek och trohet lika över hela världen.

Det hoppas jag fan inte.

Ryska paret: Marie Claire: Pour vous, c’est quoi l’amour ? Elle: Etre toujours ensemble. Lui: Lui permettre de faire ce qu’elle aime. Både översatt och tolkat: What is love? Hon: att man alltid är med varandra, han: att man får fortsätta leva som vanligt.

Så för att motverka/påheja/bräcka er alla idioter ska jag droppa mina egna drygsvar på alla frågorna. Babelfish that shit.

Comment vous êtes-vous rencontrés ?
Dans le club, nous sommes bourrés tous les deux.

Pour vous, c’est quoi l’amour ?
L’affection et le respect. Mais surtout l’alchimie.

La fidélité, c’est important ?
Non.

Qui fait quoi à la maison ?
On alterne. Moi, je suis au-dessus parfois, elle est au-dessus parfois.

Qui paie quoi ?
Elle est au-dessus de cela.

Qui prends les décisions?
Le destin. Ou le port-monnaie, si vous le voulez.

Quel est l’achat le plus important pour votre famille ?
Rims & tires ? Un Jacuzzi ? Les dents en or ?

En quoi votre couple est-il différent de celui de vos parents ?
Nous sommes beaucoup plus agiles.

A quoi rêves-vous pour votre famille ?
De vivre heureux, et puis quoi encore! En plus, de ne jamais rester ensemble seulement pour nos enfants.

Jag skrev egentligen allt för att dryga mig på fidélité-frågan. Du fattar nog utan babelfish där. (Det svenska paret i artikeln var förstås reklamare på 30+ med sjukt onödig konst över öppen spis.)

Jag orkar inte samla.

Denna månads söktermer till bloggish har varit alldeles för lama. Men det var ganska roligt att någon igår sökte på kuken+norra berget och hittade hit. Story of my teenage life liksom.