Ingen lust. Allting glömt.

Jag har faktiskt ingen lust. Och tankarna som tänktes på dagen försvann, förutom det att jag minns deom som fantastiska. Men imorgon börjar en hösttermin och jag ska få sällskap till skolan, sen får vi se hur sista hösten av lånad tid börjar arta sig.

Another life ruined by the GU.

Nej men liksom inte så höga växlar, fast Göteborgs Universitet är verkligen en hög med bajs.

Link råkade, som bekant för vissa, ut för ondskan i lärarprogramskandalen i våras. Det var på alla sätt en värre grej än det aktuella jag ska prata om, men lika typiskt för GU och säkert högskolor och universitet landet runt. Då var det skamlöst blåljug för att hålla kvar studenter på ett bogus program och nu bara… oändligt klantskallande och total ignorans för en studentverklighet som borde ligga nära nog för att ge dem total koll.

Som jag nyss pratade om för egen del är det registrerings- och studieförsäkranstider. Man ska skriva in sig och lova heligt att man vill plugga innan CSN betalar ut pengar. Detta är förstås störigt nog på egen hand, jag kunde ljuga lika mycket på mina sådana intyganden som i andra fall, så varför inte paya upp med en gång? Men om man också måste gå genom universitet som skiter i ens liv för att få ena halvan av dessa två krav – registreringen – då blir det jävligare än så. Jag har alltså kunnat registrera mig en vecka innan jag verkligen börjar nånting. Det trodde inte Link att hon kunde, så hon måste bli sen med hyra för att hennes registrering kommer bli på måndag och pengar lär dröja en vecka till, men nu visade det sig att hon och flera andra bara inte fått alla papper i brevet som skickas til lärarstudenterna i hennes inriktning. Exempelvis pappret med informationen om att det fanns möjlighet att registrera sig hela denna vecka på institutionen.

Det är ju inte som hon ändå inte redan letat efter sån info, tjatat som jag har på alla jag känner som ska plugga om vikten av registrering fort som fan. Denna info fanns förstås inte någon annanstans.

- – -

Update 080903: Naturligtvis har systemet valt att knulla mig istället. I slutändan fick jag och Link exakt samma utbetalningsdag, trots att jag registrerade mig en hel vecka innan henne, och jag är sen med räkningar jag borde kunnat betala. Tänk om man kunde överge detta system där tanter sitter och manuellt för in alla registreringar.

Öööh fjantbloggande men vadårå.

Jag läser ofta Godisbloggen. Eller ofta med betydelsen så ofta nåt nytt läggs upp. Jag har även försett bloggen med råvaror till fortfarande senaste inlägg om Hemkola pepparkaka. Men nu har den allt fått en konkurrent, Godisbloggen.tk försöker promota sig bland orginalets kommentarer. Storfight som mellan Godisprinsen och Karamellkungen. Eller inte, uppstickaren är ju ööh… inte så bra.

Men det här var lite roligt i all sin oändliga högstadiehumordumhet.

GZA talar ut.

Ingenstans står att denna mun som kanske kan känna ömhet i ett slag är en kvinnas mun, vi ser det som symbolik, ett poetiskt anslag, att försöka ta i vårt eget mörker o smärta.

Nej, men ni visste GODDAMN VÄL att alla skulle tänka så, kan ni inte bara erkänna det? Ni gillrade en fälla. Vi tycker inte om fällor. Och spelar det nån roll vem som får slaget? Vem är låst i enkelspåret då?

Såhär är det: de säger att deras text väckt en våg av moralpanik i Sverige. Jag har läst en jävla massa texter om deras crap och jag VET att det inte har varit ett uns av attacker på delarna som bashade kärnfamilj, åtminstone inte bland feminister. Dynamic duo, Gyllenzandén, GZA: Jag trodde det fanns nån jävla potential att vaska fram om ni talade ur skägget, men nu vet jag att er världsbild är ett stort jävla skämt. Inte om sakfrågan, men om hur andra tänker om den. Om er.

I reaktionen på vår blogg staplas fördom på fördom, att detta skulle handla om att kvinnor i 40-50-årsåldern skulle vara oattraktiva o förbi sexuellt.

Nej, det har inte varit nån märkbar kritik. Nu kan ni gå hem och lägga er.

Men hallåå var är ni när vi snackar riktig debatt om riktiga saker?

Veckans debatt-hype, provokationen från Gyllenzandén (catchy nick eller?), skulle kunna vara McDonkens nästa reklam enligt konceptet Ingen big deal. Det är sant att stycket som löd ”När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?” var helt bisarrt i sin dumhet, men det är ju bara för lätt att se att de a) provocerar och b) har nån slags flummig poäng som kunde sagts lite smartare om de inte ville hålla på och provocera.

Nån Jonas i orginaltextens efterföljande kommentarer slår in spiken:

De flummar alltså runt, Gyllenzandén, de slungar iväg lite agn i sjön och ser om nån nappar. Folk har börjat skriva om saken på detta sätt redan, så bakslaget för min inställning är väl redan här, men jag framhärdar.

Alltså, det är ju inte bara flum. Men de har medvetet formulerat det på ett vagt sätt snarare än debatterande. Det är dumt. För det vi ser här är inte något att reducera till en text som vill få dig att ömt slå din älskling på käften.

Vi skämtade oerhört fjantigt i lördags om att knulla hela familjen. Juha och jag tävlade i att vara grova i olika scenarion med mig och min typ svärfamilj. Det har väl inget med nånting att göra, förutom den lilla formuleringen att knulla familjen. Gyllenzandén droppar äkta radikala saker som att skaffa älskare och att inte nöja sig med stå ut, död åt äktenskapet, men de grejerna skiter fan alla i att kommentera. Och det är förstås inte för att alla som reagerat är korkade, utan för att författarna är korkade. Fan skulle de hålla på och provocera för, det är ju bara kuken. Nevertheless:

Ja, det är känslosamt med make-up sex (nej, jag tror inte de menade de ofta förekommande våldtäkterna efter en misshandel av sin partner). Ja, det är förstås känslosamt att flippa med ett slag också, men det man kunde sagt är ju att känslor är viktiga och inte helt dumma att lita på i sina dagliga val, men de är också väldigt mycket möjliga att hantera och kontrollera och göra om till någon annan typ av känsla. Och där kommer ömheten för någon som tror på den man älskar agar man in, och den kan man ju erkänna som existerande, men den spelar ju fan ingen roll heller för den som får slaget.

Förlåt mig om jag också stannat i flummet nu, men ändå, om vi säger såhär: Vad den svenske mannen sysslar med just nu medan han går omkring och känner sig jämställd är inte alls någon jämställdhet. Jag tror inte han aktivt ska känna att han är jämställd om han verkligen är det. Du kan inte känna till vad det är och hur det känns, jämställdhet, för den är inte här än. På samma sätt är den där jävla mjukisen som alla hävdar finns inget annat än en synvilla och missuppfattning, för vi lever inte i jämställda landet, vi lever i landet som trevar fram lite försök. Alla korkade idioters missuppfattning om hur man ska bete sig ses hela tiden som vad jämställdhet gör med oss i ännu mer korkade idioters ögon (hej Ström! hej remixen!) men det är ju bara larv och löjl.

Klart som fan vi ska vara biologiska varelser. Vad gör med mansroll och kvinnoroll är däremot redigt långt ner på listan av konsekvenser. Inte minst för att det faktiskt handlar om roll. Tror Gyllenzandén på den där frustrerade mjukisen som konsekvens av jämställdhet? Jag vet inte, jag fattar faktiskt inte. Jag bara extraherar lite tankar jag får och resten kan vi väl skita i. Det är så vi ska hantera virrpannor, inte hålla på och sura. Remix that shit!

BONUS: Niklas fucking Strömstedt är minst ute och cyklar av typ alla.

BONUS2: Ännu bättre alternativ nick på duon: GZA!

Två personer är allt som finns.

Jag har en uppsjö, eller åtminstone några, hyfsat formulerade teser om folk i allmänhet, livet, såna grejer. Pretto grejer fast ändå enkelt och inga anspråk på att vara annat än modeller filosoferande med yxa istället för pincett, som the original JLA skulle sagt. Du med gott minne och lång tids läsning av Nerd Life B-L-O kommer nog ihåg de enda två dimensioner som räknas när man ska bedöma böcker, film, musik etc.

En annan av dessa teser är en uppdelning i två typer av personligheter. De som helst vill slippa bli störda och de som hellre vill slippa störa. Jag tror att alla lutar mer eller mindre mot någon av dessa.

När jag delade min lägenhet med Anna the roomie hade jag rummet som låg innanför köket, a.k.a. pigstugan. Passade mig utmärkt. Jag föredrog att vara den som hörde Anna/annan/andra gå upp och rota i köket på morgonen framför att vara den som brötade runt och väckte folk. Jag är alltså inte helt oväntat den som hellre undviker att störa.

Många skulle applicera den här personligheten på svenskar generellt och börja jiddra om Jante, men jante är ju naturligtvis bara båg – massor av så kallade svenska egenskaper är egenskaper man återfinner som andra nationers nationella klyschor. Inte-ska-väl-jag finns på många platser. I vilket fall, det här är både större och mindre än jantesnack. Och större än inte-ska-väl-jag.

Jag ska lika mycket som the next guy. Jag kan bli irriterad och störd lika mycket. Men för ett generellt val är kör jag på att veta att jag är den som inte stör eftersom det är min typ av kontroll. Jag vet var gränserna går, och där jag inte vet har jag placerat mig på ett grundligt jävla avstånd. Dessutom vet jag att jag inte har nåt emot att bli väckt på morgonen. Det är bara gratis tid för mig.

På samma sätt är det inte fråga om att den som föredrar att störa inte bryr sig om att andra blir störda. Det är bara ett annat sätt att se på kontroll, gränser, eget utrymme. Jag ställer mig inte på min sida och hävdar en rätt, det är helt enkelt bara något som fungerar för mig.

Jag hade alltså fler exempel på situationer där personligheterna syns, men alla är tillfälligt bortglömda. Kanske du eller jag kan fylla på i kommentarerna?

The terminsstart routine: Last chapter.

Det är ett sånt Monkey Island type of game-scenario. För att få tag i saxen måste du först gå till teatern och hämta hårlöss på en jacka för att kunna lägga på kammen hos frisören för att kunna bli av med kunden i stolen för att kunna sitta där själv och sparka bort stenen som håller upp frisyrbokens sidor så frisörpiraten kan gå för att hämta en ny så att du är ensam där och kan hissa upp stolen till taket så att saxen som fastnat där går att nå.

För att få pengar från CSN en terminsstart måste man ha kvar pengar redan så man kan betala terminsavgiften till kåren så man kan registrera sig, så måste man även lämna studieförsäkran och har man tur finns det chans att registrera sig innan kursen börjar 4 real så man får pengar innan hyran måste betalas. Kanske. Jag har än så länge hälften av denna tur, det återstår att se om cashen kommer innan helgen. Men så har jag ju föräldrar också, som vanligt. The höstlånet routine.

Men det känns bra att vara på en institution och känna att det nog blir en rolig termin, även om det är sista vändan nånsin. Gå därifrån med sista ärendet avklarat och att bara ha att vänta. Remix-vecka, med andra ord.

Bongo betong.

Det tar alltså inte mer än ett par månader att skaka upp lite ork till att borra hål i väggen och däri trycka plugg och skruv så tre stringhyllor kan smycka rummet, samt framför allt bjuda plats åt skivorna som mest legat i vägen i kartonger. Tycker jag var ganska bra jobbat. Själva verket, dock, lite sämre jobbat. Hälften/hälften mellan dåliga förutsättningar och slarv av mig.

Nummer ett: Betong över hela helvetet. Det är ju bara där sånt motstånd att man lockas skita i allt och ha kalväggar. Nummer två: borrstiften inte bra nog. Mephs borr är väl inte nån lyx som det är, men i sällskap med värdo stift som redan är slitet efter hennes session på de enda halvhårda väggarna i lägenheten kan man anta att det inte kommer gå så bra att borra på hög höjd utan möjlighet till tyngd bakom. Nummer tre, alltså: borra på hög höjd utan chans till att trycka på nånting alls.

Men jag har köpt nytt stift och borrat glatt och det har tagit en stund men fungerat. Då ska naturligtvis Nummer fyra komma: Fjärde punkten i ett fyrhålsfält för en hylla visar sig innehålla nånting än hårdare en bit in. Borrstiftet slits ner på två sekunder och jag står där i svetten och måste åka för att handla ett till. Kuken.

Men jag gört, och kommer tillbaka, tar just detta hål sist, kommer inte så mycket längre men hittar kortare skruv som funkar på fjuttsjup, och bara en liten förhastad snedborrning på andra väggen, som gör ett dubbelhål på en punkt, kan vara grund för att kalla mig sopa. Hyllsatan uppe och alla skivor utom en genre  uppställda och ur vägen, och ska verkligen mitt rum ha såhär mycket golvyta? Wow.

Den tredje på annan vägg.

Livstecken.

Jag ska få middag lagad, den kokar i köket. JOV har snott min nyckel och åkt till Kungälv så bakisdagen får dras ut på och hållas kvar i Links lägenhet. Det är ok, de har här Sex and the city-boxen, skolådan. Vi har att göra.

Mycket åt kaos en gången lördagnatt, ansikten dyker fortfarande upp. Ölen som räcks mig, den andra. Jag har inga pengar inte, men någon tycker jag ska ha en öl ändå. Emo vid staketet, de andra kan dansa så länge, vi har bidness att ta hand om. Sen är väl lite party kvar, men det är väl dags att dra snart? Trött.

Nordstans Kebab-stoppet. En stor pommes tack. Ketchup? Ja.

På vagn, kryssa mellan folket och inse att man kanske är lite fallrisk. Le som om allt är lugnt, jag är inte full nädå. Säga vad man skulle och kryssa tillbaka. Är vi framme snart? Och sen framme och man kan konstatera på morgonen att i säng kom man ju i alla fall. Sen får man betala med timmar framför teven, stirrig, kräkas lite, innan allt är toppen igen.

Nu är det toppen!

Ett enda litet misstag kostar skjorta i två år.

Det behöver inte göras till någon hemlighet att Gustav inte riktigt tänker igenom saker ordentligt, ens när det kan verka så. Gustav tänker för mycket, det gör det inte riktigt rätt tänkt varje gång, snarare ger det det där lilla extra varvet som flippar rätt tänkt till hoppsan! för långt.

Vad det gäller denna gång: För dryga året sen: Gustav dejtar någon. Det är ju trevligt och så men inget som går vidare nånstans. Gustav skaffar i denna period en ny telefon, med metoden abonnemang + bindningstid för att skära/slå ut kostnad. Det är ju inte så dumt i de flesta fall, men så var det saken med att välja abonnemang. Comviq med gratis till andra Comviqslavar eller Comviq med allroundpriser? Gustav vet inte vad för operatör dejten har och tänker att det är ju bara en person man ringer till och snackar länge så allround, det är nog smart! Lika för alla.

Sen kommer en vår med nya goda vänner och lite sommar och lite höst och så är plötsligt hela umgängeskretsen Comviqafied och vissa bombar sms dagligen. Gustav svär över sin idioti varje månad då en räkning kommer med minst 100 onödiga kronor för mess till andra Comviqslavar. Bindningstiden är 24 månader.

Det är nu 6 månader kvar på helvetet och jag har just fått en räkning på över 800 spänn. Det ska tilläggas att jag då spenderat drygt 300 (!) på WAP för att kolla phazebook i skogen och på jobbet, men vafan. Jag har räknat på det. Dessa 18 månader av being locked down to a bum deal har kostat mig 3600 kronor mer än nödvändigt. Det är fan helt sjukt, jag känner mig som Snoop på No Limit, Samael på Century Media, Entombed på Earache, Organismen på JuJu.

Ett halvår, sen blir det muck. Ändå tvingas jag såklart ligga kvar som Comviqslav, fast men ny deal. Fan alltså, vi skulle haft Televerket kvar.

Att de aldrig tröttnar.

Nu har det varit ännu en vända av Förintelsen-tjat. Lärare kan för lite! Måste veta allt! Och jag blir gubbtrött med en gång. Har du sett frågorna de fick svara på eller? Klart du inte har för det var ju bara Aftonbladet som redovisade dessa vad jag sett. I alla fall fanns där nån simpel, en massa skitsvåra, ett par närmast kugg. Min favorit:

Många tyskar deltog i de tyska styrkornas omfattande avrättningar av civila judar under Förintelsen. Om en person vägrade att delta i avrättningarna, vad skulle, enligt vad du vet, ha hänt med den personen?

a) Personen skulle ha blivit avrättad.

b) Personen skulle inte ha blivit avrättad men skulle ha sänts till ett koncentrationsläger.

c) Familjen i Tyskland skulle ha löpt stor risk att avrättas.

d) Personen skulle ha omplacerats eller på annat sätt blivit befriad från att delta i morden.

e) Ingenting särskilt skulle ha hänt.

(rätt svar: e)

Tjena kuggfråga! Det är så jävla uppenbart en fälla och menat att man ska lära sig en läxa om demokrati blablabla att de var faktiskt inte tvingade till nåt, tyskarna. Det är förstås fint tänkt, eftersom det är det enda riktigt värdefulla i att lyfta fram Förintelsen – att det kan vara samma skit var som helst om man inte passar sig, men det är också lite båg. Klart som fan nånting skulle hänt om man satte sig emot, inte nödvändigtvis av officiell art, men det är ju den andra aspekten av att det kan hända var som helst: folket blir ett puckat kollektiv och det blir på allvar farligt att vända sig emot ett sånt.

Argh.

Och så det där med att hälften av lärarna inte svarat alls (hej säker statistik!). Att man inte vänt sig till historielärare specifikt. Att man genom att förvänta sig djupkunskap om nåt av nödvändighet måste skära bort annan djupkunskap och vad är det som säger att Förintelsen ens bör skrivas med stort F? Ska vi fråga nån från Rwanda eller?

Det goda med det onda.

Häromdagen var det skottlossning på Hisingen. Fett pådrag, feta sirener, feta rubriker. Det är ganska nasty, även om jag inte ger så mycket för chockrapporter om ökat våld. Men jag råkar veta, att vad gäller just denna skottlossning fanns ett par, inne i en lägenhet i närheten, som var lite skakade och stod i fönstret och såg ut över uppståndelsen där poliser och ambulanser hade saftblandardisco. Och att de två just i den stunden delade sin första kyss.

DET ÄR SÅ JÄVLA GULLIGT!

Partytrix4u.com

I fredags blev jag introducerad till det fantastiska partytricket att messa frågan vem man själv är till 118 100. Alltså ”Vem är [för+efternamn]”. Så får man svar efter en liten stund med lite random googlad info kan man anta. I alla fall vad det vad vi andra hoppades på när den första i sällskapet fick ändå ganska träffande beskrivning vad gäller ålder, intressen/karriär etc.

Men när jag fick mitt svar var första meningarna bara taskigt uppbyggande: Gustav Almestad 27-årig kille från Göteborg. Gustav beskrivs av sina vänner som en lyhörd intelligent och positiv ung man. …för att sen tas ner och göras ogiltiga med avslutningen Hans intressen är havsfiske, bergsklättring och Bachs pianosonater.

Ja precis, mig på pricken då. Still, ett roligt 20-kronors partytrick.

Rain check på världens idé.

Amen hur faaaan kunde jag glömma detta!?

Påminn mig nästa år! Vi måste göra det.

Lilla snigel akta dig (skoja bara).

Tänk att emofavvorapparen Slug är en sån underhållare. Det måste vara åldern, det har ju boastats i intervjuer om att han lagt ironin på hyllan och vuxit upp. Min föredragna väg alltså – bli roligare av att växa upp istället för vad idioter tror, tvärtom.

Jag tänker att det ska vara mycket folk där innan, hyfsat stort band och allt gratis på Kungstorget, så jag vill vara där en god stund innan. Men så är det glest vid kravallstaketet en halvtimme innan och jag kan till och med stå längst fram. Inte nåt jag strävar efter vanligen men jag var lite fotosugen. Link är förstås inte lika entusiastisk som aldrig hört dem, utom några låtar tidigare på dagen, men mest är det väl att båda är rätt slitna efter helg och lite sjukdomstecken. Jag framhärdar ändå när jag är pepp, men räknar inte med andra.

Så vi står där halvtimmen ut, ser Slug stå och kränga skivor med frun bredvid scenen, och bli fotad av och med en bunt fans, sedan är det dags för stadsfestivalers största plus – start på utsatt tid – och Gillis kör lite lojt konferencierarbete. När han säger att de har med sig en galen gäst hoppas jag, sen säger han det: Atmosphere, och Brother Ali! Och jag tänker albinoaction oh yeah, sen är det igång.

De varvar duktigt och Ali får köra lite egna låtar också, tyvärr inte nån av mina storfavoriter som Self Taught eller Shadows of the sun, men jag nöjer mig med Uncle Sam Goddamn och för den delen gemensamma låten Cat van bags som jag dock missar att det handlar om först för att ljudet är lite halvdant längst fram.

Men även om det är Brother Ali som är min stora favorit på skiva märker jag att det är Atmosphere som står för bäst show (såklart, de ska ju vara huvudakt, givet fler av deras låtar då). Slug är ascharmig och varvar klyschor om swedish women med att mitt i det mest finstämda partiet i Woman with the tattooed hands stanna upp och säga (hyfsat exakt:) what the fuck does that mean anyway? English is my first language and I’ve been trying to figure it out for years. Hell, I wrote that shit and I still don’t know what the fuck it means. Precis vad jag tänkte när tramset kommer om evil and good in every individual bla bla. För är det nån text som alltid stört mig är det den och nu kommer han flat out och säger att det är flum, och, som jag sa, växer upp. Stackars Atmosphere med deras jobbiga prettofans.

De kör en timme och droppar några favoriter men jag saknar typ alla jag gillar från förra skivan, men jag är ändå riktigt underhållen av de låtar jag inte är så bekant med, den sunshine-låten var både fet och hade text jag både uppfattade och gillade. Jag har tänkt tidigare på dagen att Slug har bra texter men är allt ingen stjärna vad gäller rap, men det kommer fan fram bra live och jag blir sugen på att lyssna på mer. Det är till och med lite trevligt att nya skivan fortfarande är ganska olyssnad för mig. Jag blir plötsligt en sån som vill höra shit för texternas skull. Särskilt om man ska vänta sig skön distans utan ironi. Men det får bli ett projekt för hörlurar utomhus, inomhus har jag fortfarande ett par tre sommarpratare att ta igen medan jag borrar hål i väggen, och resten av tiden denna vecka måste faktiskt gå till the rmx. Deadline knäckt för länge sen, men sommaren är i alla fall inte över (nej det är den inte! tyst med dig).

Ant stod mest bakom podiet med en cigg och såg cool ut.