Såja bitches 4 real. Nu är hela skiten duktigt flyttat och fullt fungerande och lite pimpat. Så vad gör du här? Paparkaka punkt com är adressen. Välkommen in!

(Glöm inte att ändra alla länkar, bokmärken, RSS, såna grejer. Och läs allt om hur WP.com är kuken och varför på den nya bloggplatsen.)

Vafaaaan. Jag gör ALLT rätt. Jag tar bort allt och gör om. Jag växlar browser och fixar ny XML-fil. Ändå fortsätter ett visst problem att hela tiden dyka upp när jag ska importera hela den här bloggajäveln till paparkish punkt com. Några inlägg som vägrar följa med.

Det är samma inlägg hela tiden, och det är kanske för att importeraren säger att de redan finns, men i vilket fall: hur ska jag göra!? Jag e inte teknik idiot, jag kan mycke datta. Men SQL alltså… Hjälp mä.

- – -

Update: Det verkar som att ärthjärnornas snilledrag att lägga in en ”post revision”-funktion gjort att jag sitter på miljarder små alternativa inlägg med typ en felstavning kvar och dessa kukar ur hela databashanteringen och uppladdaren tror det är samma post.  Denna går naturligtvis att stänga av om man redan använder versionen för egen domän, men för WP.com… nä. Tack.

Med anledning av ett par olika events, kommande, har jag beslutat mig för att som länge planerat fimpa större delen av den egna paparkaka.com (kvar på plats blir Print Screen och kanske Rants) och koppla domänen hit direkt. Det har kännts lite onödigt att sitta med den också vid sidan av typ 5 bloggar om man räknar den nedlagda hemliga. Det lär bli ett par nya rubriker här ovan då, antingen bara en med allt JLA-relaterat eller en för låtar och en för gig och sånt.

Det är min fredagskväll i pengasparandets tecken att sitta och sy ihop detta så snyggt jag kan. Wish me luck och ge mig förslag och synpunkter.

Max (ge mig ett i Göteboooooorg!) sjukt roliga reklamserie med den där apmannen som snor burgare av folk är utsatt för mer skandal efter den rätt löjliga våldtäktskopplingen nån gjorde i början. Denna gång är det E-Type som är upprörd över att hans låt använts mot hans vilja och att folk ska tro att det är han som rappar om salsasås.

Till skillnad från typ alla andra bloggar och snack om saken tycker jag att han har goda skäl att vara sur.

Precis som när Tom Waits lackade för att ett bilföretag använt en sing-a-like som imiterade hans väldigt karaktäristiska röst, och folk very much blev vilseledda att tro det faktiskt var han som sjöng i reklamen (jag räcker upp handen), är det här faktiskt en fråga om ideell upphovsrätt som inte ska flabbas bort bara för att det är en artist från lågkulturen som lackar. Det är så äckligt hur alla bara höhö:ar om att han väl inte kan snacka om ”sitt verk”, att eurotechno är väl inget som når verkshöjd?

Fuck yeah it is. Och även om inte – så fort vi börjar släppa sånt här fritt på ett plan kommer man göra marken ostadig för alla andra också som vill bestämma själva hur deras bild utåt ska se ut (alltså: jag håller på en princip här bara för att jag ser konsekvensen av att släppa på den). Just din favoritartist kan ses som dålig smak av en lagstiftande klass när som helst. Naturligtvis kan man anta att det är genom skivbolaget de gått, och på så vis fått rätt till att använda låten, och visst är det inte nån särskilt E-Type-lik röst som lägger den lilla ramsan om salsaburgare, och visst hade det inte hållt i rätten. Men låt mannen vara sur ändå din jävla kulturfascist.

(Reklamen i fråga här.)

JOV har skrivit lite good shit som relaterar en aning till mitt förrförra.

Inne på slutet av säsong tre av Sex and the City och det där problemet med Charlotte och Trey efter bröllopet. Att han inte får stånd. Så då blir det inget sex. Och det är helt sjukt att jag inte ens tänkt på det förr men vilken jävla skandal det är, att de inte ens nämner att det ju finns en jävla massa annat att ta sig till om hon nu är sexuellt frustrerad. Att det kanske inte skulle räcka för henne, eller ens vore nåt hon intresseras av är inte viktigt,  för att det här inte ens diskuteras vännerna emellan… Kan man förneka patriarkatets existens längre? (Oh yes, the P-word är alltid relevant.)

Tänk på alla kvinnor som ställt upp för husfridens skull och annan total äckelbull. Och notera att det omvända inte ens kommer på tal.

Ligga vaken på natten och tänka på hur man ska kunna sansat tala om typ utseende, smink och så, eller fucking plastikingrepp, utan att bli jävla Vacker utan spackel och annat äckligt bimbohat. Jag vill vara nåt på spåren. Kanske jag är.

Det blir så lätt ignorant inför människors komplex, nästan lika ofta även arrogant som följd.  Ett irriterat påpekande att det är onödigt att köpa alla jävla produkter och hur kan du bränna så mycket pengar på sånt, på möjlig bekräftelse. Underförstått är nån då blåst som nojjar för utseendet. Eller andra sätt att duga.

Så vafan säger man? Alltså jag undrar verkligen dagligen vad i helvete världen gjort för nummer på alla tjejer, för även om jag känner igen komplex som fenomen… Nä, inte lika hårt. I vilket fall. Jag är förstås floskelmannen när jag droppar nåt såhär, men kan man inte bara få säga att det är skitkul med kläder och smink, och du är ju väldigt fin i det där, och du där, ja du blir säkert med lite vitare tänder om du hostar upp 1.900 på en blekning, men du behöver inte nåt av det där. Man kan gå ut utan.

Det ska vara jävligt klart för alla att existensen av alla dessa saker skapar behov, oavsett om komplex alltid funnits. Men skapade behov är djupare rotat än i dumhet.

Jahapp ska vi titta på lite roliga sökningar hit från senaste tiden? Here it goes:

runka kuk med mun

kuken mindre om man runkar

otrogen om jag runkar med en kompis? (ja. vidga definitionen på sex.)

bulgur public service

hur får man bort träningsverk (ta dit en rivningskula! eller privatisera.)

smisk och inger

inger +smisk

bilder +session +smisk

- – -

Frågorna är då: Vem är Inger? Sökningarna där var inte samma dag heller. Och varför bytte jag bort Bulgur i min bloggtitel när jag fick så fina sökningar på det ordet? Jag är very much public service.

Har jag nämnt att jag håller på att ta mitt popkulturella ansvar och ser Sex and the City från början till slut? Det är oerhört provocerande.

Alltså jag gillar det. Jag har sett jättemånga avsnitt förr, bara inte i rätt ordning, alltid tyckt det varit kul och välgjort men… jag får ju spel på de där jävla mänskorna. Det är verklighetstrogna karaktärer (ok, sånär som på vissa samanthagrejer och att de är Manhattan som fan), men man tappar därför tron på folk. Allt det där jävla nojandet för ingenting. Varför håller man på.

Jag är förstås bekant med det. Jag vet att man blåser upp saker i sitt huvud och undrar över uteblivna samtal eller svar på sms, men varför alltid framställa det som så jävla naturligt? Att det ska eller måste vara så? Eller stressa så över varje intro till möjlig romantik? Vilja sätta en etikett på allt, inte vara nöjd. Sträva efter pipe dreams. Dessa jävla pipe dreams.

Fuck giftermål, fuck Mr. Right. Alltså gift dig gärna, men haussen, fuck den, gör det in a rush varförinte. Det är ju bara ett bra kontrakt om nån dör och man hade en bil, ett hus, ett barn ihop. Ingen är perfekt och även om man förstås vet det så kan man gå omkring och tro på nån som ska komma som måste vara för evigt. Och det går ju, jag har sett exempel förstås, men det är ingen garanti. Det finns ingen rätt person för alla eftersom det inte handlar om person, utan det som finns mellan, och man ska varken förvänta sig livslång passion eller räkna bort det. Bara kör. Allt annat är förnekelse och förtryck.

Haha man bara går omkring och tänker med könet. Eller jag ska bruka allvar. Det har varit bisarr upplevelse på föreläsning med ”Hjärnan” Dahlström i mina nuvarande studielokaler, Ekocentrum-branchen av Chalmers.

Det bisarra kunde tyckas vara föreläsningen i sig, men den var tämligen ospektakulär. Det bisarra var istället a) placeringen – en sektion som ser ut som ett mini-Tom Tits inne i Vasahuset har nån slags platå entrappa upp med ett café, och i den skulle vi sitta. Tjena akustik. För Sundsvallsbor kan jag bäst likna miljön omkring denna upphöjda del som typ Kulturmagasinet rakt av. b) fikat – de pålästa hade fått höra att det skulle bjudas på fika, men ingen av oss anade att det skulle vara gratis vin & ost, plus lite basic kaffe/te & macka. Till macka tillhörde en… brödrost! Jag ville inte bilda kö, så det fick vänta tills efteråt med rostandet. Mobilbloggen har bild.

Nå. Föreläsning var det ja.

Jag är ju som kanske väntat, och för vissa välbekant, inte en vän av detta här biologitugget som Dahlström m.fl. reppar. Naturligtvis gick jag därför in med förväntningen att nu jävlar ska det bli kontrovers och het debatt (alternativt creepy väckelsemöte, beroende på publik). Men istället var det bara lite kort droppande av hjärnskillnader åtföljda av en massa halvhjärtade brasklappar och några små grodor då och då. Allt som allt väldigt mycket mindre provocerande än senaste boken antagligen är. Hjärnor, skillnader, manlig/kvinnlig hjärna, kan vi säga så när hon ändå själv drar fram att en fjärdedel av folket har en perfect mix av hälften ”man” hälften ”kvinna”? Att vad man har för organ inte behöver vara nåt speciellt alls för hjärnan kör sitt race ändå. Gud, vad ska vi med sånt där till när vi ändå inte kan generalisera på riktigt efter vad vi ser framför oss.

Men lite nyttigt fick jag i alla fall till the remix, en viss herre gör övertolkningar av en viss dams redan befintliga sådana. Hej och hå, du får se i sinom tid.

I vilket fall, she’s got the look.

]]> http://paparkaka.wordpress.com/2008/09/04/kuken-sitter-i-hjarnan/feed/ 4 grovt initiativ thelook